När alla pusselbitar faller på plats

Jag vet inte vad som har hänt. Men bra går det!
Allt vi gör tillsammans går så sjukt bra, oavsett om det är spår, lydnad, freestyle, agility eller vallning. Det är som om spärren har släppt och alla pusselbitar faller på plats.
Jag är tokpepp, fokuserad och mår så himla bra när jag får göra något hundigt:) Och det märks på både mig och Eboni!

Jag älskar känslan, känslan som inte kan beskrivas med ord utan måste upplevas. Känslan när man är ett med hunden i fårhagen. Du behöver inte bli arg (man ska aldrig bli arg men jag har aldrig varit så förbannad på Eboni någongång som i fårhagen, fast egentligen är det mig själv jag är förbannad på), hunden lyssnar, tar dina korrigeringar bra- gör om gör rätt! Du bara känner ett flow och fåren är lugna, hunden går lugnt och du känner dig trygg.

Vi började med ett pass i 25an. Något jag måste försöka lägga ner tid och energi på är att få henne att förstå att när jag lägger press på henne och säger du, så måste hon vända bort huvudet innan hon får skickas iväg.. Hon har alltid haft svårt att släppa blicken från fåren, och tyvärr är de mitt fel som missat en del i grundträningen där. Våran vallresa skulle jag kunna skriva en bok om. Tänk om jag hade haft dem människorna som jag tränar med idag, när Eboni sattes igång, tänk om jag inte gick förberedande kursen som gjorde henne rädd för får, tänk om jag hade haft bättre möjligheter från början att kunna träna ofta.. Men en sak är säker, hon är en fin vallhund, och det har hänt MASSOR det senaste året. Numera flyttar hon allt, självförtroendet lyser om henne men hon skulle aldrig, och har aldrig gjort något dumt.
Vi tränade sen med utställare, Maria och Emelie stod med fåren och Eboni som varit tveksam att hämta fåren när det står någon där innan, hämtade dem utan tveksamheter.
När alla hade åkt stannade jag kvar för att träna fösning genom grindarna på stora fältet. Skickade henne i 25an för att hämta ut fåren och (nu pirrar det i hela kroppen) och när hon kom upp klockan 12 så saktade hon ner tempot automatiskt, jag sa inte ett ord. Vilken djurkänsla. Matte blev alldeles tårögd. Sen körde vi vårt andra pass med visslor, ligg och fram, blev en och en annan vänster nu när jag bestämt vad jag ska ha och även kan få liv i pipan:P Och hon köpte de! Slutet på passet räckte de med att vissla och hon la sig, eller började gå mot fåren:) Och vi lyckades pricka in alla 14 får genom grindarna flertalet gånger. Fösningen känns bra! Höger och vänster sitter nästan alltid. Nu ska vi backa tillbaka och träna mer drivning, vilket hon är ruskigt bra på, håller alltid fåren till mig, men ligger gärna för på så fåren tenderar att springa över mig;)

Sen blev det några timmars vila då jag hade ett möte på em, och vid 19 åkte vi till klubben, körde en platsliggning i grupp i spöregnet och avslutade med att ställa upp en agilityklass 1 bana, gick super! Rivningarna är nästan helt borta, en rivning på hela kvällen, och resten gick kanon. Vad är det som händer:)


Världens bästa hund

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s