Vad ska man göra?

Jag funderar och funderar, varje dag… Tro mig.. Jag pratar inte alltid om de men tankarna far runt i huvudet och känslorna i kroppen blir ibland för mycket, ibland skrattar jag åt de, ibland gråter jag, ibland när det blir för mycket går jag en extra runda med hundarna, åker och tränar, för ibland blir det bara för mycket.
Ända gången jag verkligen kan slappna av, släppa allt och sluta fundera på framtiden är när jag tränar! Spelar ingen roll om jag sovit flera timmar för lite på natten, vaknar med ett hejdundrande dåligt humör och huvudvärken.. Jag släpper de så fort jag tar ut och jobbar med mina kära vänner. Man ska inte träna hund när man är på dåligt humör eller i fel sinnesstämning- köper de ibland, men för mig är de det bästa sättet för att sluta tänka, sluta älta.

Jag trodde att de värsta efter höstens ”chock och besvikelse” hade gett med sig. Men ännu finns de bättre dagar och sämre dagar.
Jag har mått bättre på senaste, mycket beror på mina fantasiska fyrbenta men även min familj och mina vänner!
Men ibland har jag dagar där jag ena stunden känner mig som världens lyckligaste men för att senare ligga och gråta för att det är jobbigt, inget går i min väg osv.. När fan ska de ta slut? Vad vill jag göra? Vad gör jag efter skolan i juni?

När jag har mina down dagar blir saknaden efter Tayzon nästan outhärdig. Men det beror nog även på att det varit jul.. Tayzon älskade snön (den har dock hållt sig borta ganska duktigt iår), han var kung på att öppna julklappar, han låg hela julafton under granen och vaktade klapparna, han tänkte inte för en chans i världen missa något. Ibland reste han sg för att lukta och kolla nyfiket på alla julklappar (likt ett barn som får julfeber). Han hade så många saker för sig som bara HAN har. Alla hundar har ju sina egna grejjor och påhitt, och ingen av mina har de som han hade i dessa juletider, det gör ju att det blir så tomt, att det är något som saknas och det är då man inser att det är såhär det kommer vara.. Så ja, på julen tänker jag lite extra på min prins.
Hittade 2 filmer från hans sista dag i hårddisken härom dagen. En där han simmar och leker i dammen vi hade och en där han jaga Eboni. Man såg hur halva ansiktet hängde, men svansen den viftade och han lät som en säl när han jagade Ebbo men inte kom ikapp. På filmen när han lekte med henne så kom han till mig när leken var slut och då haltade han.. Och under filmernsa gång hör man hur både jag och mamma snyftar, vi försöker skratta och vara glada men vi förstod ju att det var hans sista dag hos oss.

Det var lite torsdagstankar från mig, kände att jag behövde få ur mig lite. Blogglusten börjar komma tillbaka, det är ju ganska skönt varje gång man trycker på publicera:)

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s